Siameser

Vägar

Jag har alltid gillat vägar.

Det är något fantastiskt över allt det där raka, slingriga eller grusiga.

Jag ser mönster och möjligheter.

Vid Umeälv

Härliga svenska midsommar

Silence is a blessing

Det är helt fantastiskt att vakna dagar som den här som är dagen efter för så många och vara ensam i världen. Idag var det bara jag, fåglarna och en och annan katt som rörde sig utomhus innan klockan slagit åtta.
Befinner mig för tillfället i Umeå vilket absolut hjälper tystnaden på traven men ändå, jag är ensam i världen.
Tionde februari 2008 bestämde jag mig för att aldrig mer bli så full och alltså så bakfull att hela dagen efter bara blir bortslösad på illamående, sömn och ångest. Ett av mina bästa beslut. Måste klargöra här att den nionde februari var en fantastisk dag, kväll, natt och tidig morgon. Jag var med min finaste och hade det finfint hela vägen men dagen efter var fruktansvärd.

Jag upplever ett litet lyckorus dom här dagarna då jag kan gå omkring i min värld och inget annat, ingen annan stör och kräver uppmärksamhet. Värt.

Lycka

På't igen?!

Jag har bloggat här och på några andra ställen sen 2006 och jag känner att jag inte vill släppa det här med bloggandet än. Trots att jag har varit sjukt dålig på att uppdatera det här stället den senaste tiden eller ja, det senaste året.
Så jag bestämde mig för att det här måste förändras eller jag måste i alla fall försöka göra en förändring. Så jag raderade allt gammalt och startar igen. Allt enligt det tomma bladets-princip.
Under mina år med bloggandet som hobby har jag varit personlig, ibland lite kul, arg och ibland använt bloggen som en dagbok. Det är typ där jag är nu också. Det är typ så det kommer att bli.
Som sagt, allt handlar om mig och mitt.